Plötsligt känns det som att politiken blivit onödigt tung. Egentligen är politik både roligt, viktigt och spännande, om det inte vore för alla politiker. Visst finns det några idealister som bara vill väl, oavsett ideologi, men tyvärr är de så få.
De allra flesta i politiken drivs av andra krafter än ideologi. Det handlar om att göra karriär, bli känd, tjäna pengar (hur man nu kan göra det som politiker). Det är tråkigt att behöva konstatera att så många har en annan agenda än ideologiska skäl.
Det är många som vill göra karriär i politiken. Det är lätt, var engagerad, arbetsvillig och kom med idéer. Du kommer att bli föreslagen till olika förtroendeposter. Snart sitter du i nämnder och styrelser. Nästa steg är kommunfullmäktige.
Ibland går det fort, om du bara är målmedveten så är du snart politiker. Men tro inte att du får makt. Det har bara majoriteten. De andra tittar bara på och du ställs inför redan på förhand fattade beslut. Visst kan du protestera eller debattera, men sällan betyder det att någon bryr sig om vad du säger. Nästan ingen lyssnar på ett kommunfullmäktige, och de som lyssnar har redan sin uppfattning klar. De lyssnar egentligen bara på sitt eget parti.
Men visst det går att göra sin röst hörd och föra fram sina idéer det gäller bara att vara envis och sakkunnig och ha ett ”proffsigt” och framför allt trovärdigt framförande. Svamlare och osakliga tyckare skadar både sig själva och sitt parti.
Du kommer att bli trampad på, även av dina egna. Jag har aldrig känt mig så påhoppad, ensam och t.o.m. mobbad som i det politiska engagemanget. Det sker på ett sätt som aldrig skulle tolereras på en arbetsplats. Jag har till och med blivit förtalad på ett sätt som skulle orsaka rättsliga åtgärder någon annanstans.
Vi behöver vi nya politiker, med kunnighet, med empati, utan baktankar att politiken bara skall vara ett sätt att få en inkomst.
Det behövs fler aktiva i politiken, goda talare, bra skribenter och drivna debattörer. Då finns möjligheten att få bestående framgångar.